In 1998 Bruno Rochard took over the reigns from his parents at Domaine de Mirebeau, situated in Anjou close to the town of Rablay sur Layon. Before Bruno took over, the domaine was farming grapes and making wine conventionally, so Bruno undertook the task of converting the 6 ha to organic production. The vines consist of 50% Chenin Blanc, 27% Cabernet Franc and 33% Grolleau, the latter of which Rochard champions as a perfect grape for red wine production, particularly with soils of clay and pebbles which keep the vines neither too hot nor too cold. His first vintage for Grolleau Rouge was 2004, with relatively low yields, however the wines won big on depth and structure.

Hans Müller och Lotte Pfeffer-Müller är vinmakare som gör alla rätt i Rheinhessen. Arbetet visar engagemang och respekt för deras terroir, även om det får dem att verka lite "udda" i grannskapet. De är biodynamiskt certifierades sedan 2008 men i själva verket har gården brukats enligt samma principer sedan 70-talet. Som medlemmar VDP gör de även traditionella viner men runt 2014 gick de med på att helt sluta använda svavel i eller filtrera några av sina viner mot att vi lovade att köpa vinet. Inget hellre! Vi är så glada att jobba med Hans och Lottes viner som går från klarhet till klarhet för varje år som går.

Emmanuel Giboulot är inte som alla andra i Bourgogne. Han ville bli skådespelare innan han tog sig an utmaningen att starta en helt ny Domaine i området. Att köpa en bit mark här är så dyrt att de allra flesta skulle börjat titta åt andra håll men Emmanuel började med 1 hektar av sin pappas mark som då var planterad med helt andra grödor. Sedan dess har han, parcell för parcell, spridit ut sig över 10 hektar i Côte Chalonnaise och Hauts-Côtes de Nuits.  Han hade turen att hans pappa skött gården efter ekologiska priciper sedan 70-talet och -96 konverterade Emmanuel till biodynamisk odling. Detta brinner han för till den grad att han trots regeringens beordran 2014  vägrade att bespruta sina rankor mot flavescence dorée (som sprids av gräshoppor) och dömdes till böter. Han överklagade och vann senare. I källaren väljer han en så “hands-off” stil som möjligt, han tillsätter små mängder svavel vid buteljering och ingenting annat. De vita vinerna jäser i gamla ekfat, de röda i ståltank. Sedan lagras alla vinerna i 10-20 månader i gamla fat.

Hans Müller och Lotte Pfeffer-Müller är vinmakare som gör alla rätt i Rheinhessen. Arbetet visar engagemang och respekt för deras terroir, även om det får dem att verka lite "udda" i grannskapet. De är biodynamiskt certifierades sedan 2008 men i själva verket har gården brukats enligt samma principer sedan 70-talet. Som medlemmar VDP gör de även traditionella viner men runt 2014 gick de med på att helt sluta använda svavel i eller filtrera några av sina viner mot att vi lovade att köpa vinet. Inget hellre! Vi är så glada att jobba med Hans och Lottes viner som går från klarhet till klarhet för varje år som går.

Hans Müller och Lotte Pfeffer-Müller är vinmakare som gör alla rätt i Rheinhessen. Arbetet visar engagemang och respekt för deras terroir, även om det får dem att verka lite "udda" i grannskapet. De är biodynamiskt certifierades sedan 2008 men i själva verket har gården brukats enligt samma principer sedan 70-talet. Som medlemmar VDP gör de även traditionella viner men runt 2014 gick de med på att helt sluta använda svavel i eller filtrera några av sina viner mot att vi lovade att köpa vinet. Inget hellre! Vi är så glada att jobba med Hans och Lottes viner som går från klarhet till klarhet för varje år som går.

Hos Cueva har man gjort vin sedan 1700-talet och sedan 20 år tillbaka är det Mariano som styr och ställer. Hans vingård huserar lokala druvor som Bobal och Tardana. Lokalt är Mariano bäst känd för sitt fantastiska källararbete. Han vet ett och annat om jäsning! I resten av världen är han bäst känd för att göra rena, äkta viner som är lätta att älska. Många av dem ancestral/pet nats. Medan andra vinmakare fokuserar på terroir och gamla traditioner bryr han sig mest om hälsan i vingården, renheten och hur njutbara vinerna är. Han räds inte att experimentera med olika sätt att jäsa vinerna. Ibland leder detta till vita viner som ser ut mer som rosé, för att han startat jäsningen med jästfällning från ett rött vin.

Efter att ha kört runt med sin tröska och skördat majs i USA fann Toby Bainbridge, som är britt, och Julie Cathart, amerikanska, varandra och flyttade till Loire i Frankrike för att bli vinmakare. Som den mest självklara sak i världen! Där studerade Toby agrikultur och blev god vän med Didier Chaffardon som han först jobbade med tills han gick vidare till René Mosse där han stannade i flera år. Under den här tiden började han köpa upp små plotter med vinmark lite här och där, den första var Rouge aux Lèvres, han lyssnade på goda råd från människor runtomkring, köpte gammal utrustning som han kunde reparera och använda i vinmark och källare och snart kunde han dra ner på tiden hos Mosse för att till slut 2012 bli sin egen. Toby och Julie har två barn, det första kom 2017, samma år de gjorde sin egna första årgång. Alla viner buteljeras med kronkapsyl.

Var ska man börja? Louis-Antoine Luyt är synonym med den naturliga vinmakningen i framförallt Chile men även Argentina. Han flyttade till Sydamerika inte alls för att han tänkte att han gillade kvinnor därifrån, nej, han ville lära sig spanska. Därför tog han jobb i disken på olika restauranger och sedermera träffade han en av sydamerikas få Master of Vines genom vilken han kom i kontakt med vinvärlden. Han slogs av att, trots att man har tillgång till så många inhemska druvsorter och dessutom, med europeiska mått, extremt gamla vinmarker så smakade allting likadant. Louis-Antoine blev besatt av att hitta Sydamerikas sanna vinsjäl. Resten är historia. Under 10-talet gjorde han även ett projekt med Marcel Lapierre i Chile innan denne gick bort. Sedan några år tillbaka bor han återigen i Frankrike. Med en fransk fru. Men han är fortfarande en vital del av naturliga viner i Sydamerika.

Från början trodde inte Sylvain att han hade något vinmakarpåbrå. Båda föräldrarna var lärare. Men senare fick han veta att hans farfar hade varit en relativt välkänd vinmakare i Alsace och med det var saken avgjord.  Under 10 år arbetade Sylvain hos andra vinmakare innan han 2010 grundade sin egen domain då han kom över 4 ha redan biodynamisk odlad vinmark i Alba la Romaine och Valvignières i södra Ardèche, ett område man kan kalla ”det norra södra Frankrike”.  De röda vinifieras separat och genomgår kolsyrejäsning och generellt 4-5 månader på gamla fat. Hans Chardonnay ser lite fat och Grenache Blanc ståltank.

Paolo Foppianis viner finns mycket tack vare Giulio Armani, legendarisk vinmakare i Emilia-Romagna på både sin egen vingård Denavolo och på La Stoppa. Utöver detta hjälper han unge Paolo Foppiani att göra vin enligt samma filosofi och ibland innehåller vinerna druvor man inte lyckats identifiera. Vineriet ligger i Colli Piacentini i västra Emilia-Romagna.

Av någon anledning ville Oriol bli kemist (som Jules Chauvet), men insåg under en skördesäsong att han inte skulle trivas i ett laboratorium - han måste odla och göra vinet själv! Efter några år som lärare i oenologi kunde han på lediga stunder börja göra vin från sina älskade marker i Alella, där han också är uppvuxen.  Alella ligger precis norr om Barcelona, grundlades redan under romartiden precis som så många områden i runt om Medelhavet och var länge berömt för att kunna producera riktigt bra vin. Men pga skenande fastighetspriser är det idag en av Spaniens minsta DO med en areal på ynka 220 ha, varav Oriol nu har 12 som han sedan 2011 sköter på heltid.  Det fina med bortglömda vinområden är att de ofta har kvar gamla lokala druvsorter, något som attraherar vinmakare som vi gillar. Oriol Artigas går i bräschen för ett gäng vinbönder som tar hand om vinmarkerna och i praktiken bidrar till att rädda hela området från att helt försvinna.  Primär druvsort här är en lokal klon av Xarel·lo som kallas Pansa Blanca, men det är ett sammelsurium av druvsorter, ofta samplanterade både röda och vita som Oriol i så fall vinifierar ihop, något som gör att vissa viner hamnar i någon slags svårdefinierad men oerhört tilltalande orange-rosé-stil! Vinerna jäser självklart alltid med naturlig jäst, oftast på ståltank. Svavel används aldrig under vinmakningen.

Mathieus plan är att det här ska bli en större gård med grönsaker, djur, frukt och vin. Île de Groix ligger några kilometer ut i Atlanten lite norr om Loireflodens mynning. Hit kom Mathieu 2017 och medans han väntar på att vinrankorna ska ge frukt köper han äpplen från olika odlare som respekterar naturen runt om i Bretagne. All cider görs med gamla metoder. Varken socker, sulfiter eller något annat tillsätts någonsin.

Sébastien Chatillon flyttade till Vallabrix i departementet Gard 2016 och hans första årgångar har rönt stor uppmärksamhet. Men så har han också sällsynt talang och har hunnit med en hel del trots sin ålder. I slutet av tonåren, när han fortfarande jobbade runt och sökte mening med livet, slutade ofta kvällarna i en kompis pappas vinkällare och tanken slog honom: ”om jag nu gillar vin så mycket kanske jag skulle kunna jobba med det här?”. Lyckligtvis fick han den bästa av lärare i René Mosse som öppnade världen med naturliga viner för honom och det var exakt vad han sökte. Efter fyra år i Anjou gick flytten till Paris där René presenterade honom för Iñaki Aizpitarte på Chateaubriand och som 25-åring blev han chefsommelier på av väldens mest kända restauranger. Det fanns det ingen återvändo. Sedermera öppnade han även den lilla vinbutiken Le Cave som introducerade naturliga viner som INTE kom från Frankrike för parisarna. Efter sju år i Paris var det dags för nästa steg – att göra eget vin. Valet föll på Gard för att det finns flera olika klimat, druvor och jordmåner inom ett relativt litet område. Här har han köpt en liten vinmark men till största delen köps druvor in från vänner han litar på. I vineriet blandar han druvor från olika lägen och färger och låter dem vila på flera olika typer av kärl. Allt buteljeras ofiltrerat och utan tillsatt svavel.